tisdag 18 maj 2010

Välkommen värmen

Tog mig ut på en promenad i förmiddags, var inställd på det vanliga lite råa vädret men möttes av ljuvlig värme. Mimmi ville titta på Bä och kasta sten i dammen. Vi började då att gå till Backgården för att få titta på deras får och alla söta lammen. Fåren gick nu på bete en bit bort så det blev att promenera en bit till, Lova "klätterapan" Henström hade redan tröttnat och skrek resten av biten i protest över att behöva sitta still. (Mina barn har aldrig förstått sig på detdär med långpromenader och idag var den ju dessutom inte ens lång.....) men har man Lovat en 2 ½ åring någonting så är det bara att fortsätta att gå fast att ettåringen skriker i högan sky. Framme hos fåren blev båda nöjda, Mimmi gick rätt in i hagen, klappade med händerna och blev jätteglad när hela fårflocken satte av i full fart mot oss, tur att det inte var någon bagge ihagen. Efter 30 min fick jag tvinga med barnen hem (billig underhållning att ha får i byn) så att jag skulle hinna fixa lunch innan sovdags. Mimmi höll sig vaken men inte Lova. När vi kastade sten i dammen passade Zelina på att ta sig ett svalkande bad.
John kom hem på lunch idag, mycket trevligt med vuxensällskap kring lunchbordet, vi satt givetvis ute i det underbara vädret. Är så tacksam till att vi bor som vi gör!!
Bilder från dagen kommer när kameran är återfunnen, vet ej om det är jag eller en kameratokig 5 åring som är skyldig. Den kameratokiga 5 åringen har lärt sig cykla utan stödhjul idag :-)
Ferro den bäste får pryda min blogg istället!
Nu blir varma mackor som min goa underbara lilla lillasyster har fixat. John har precis kommit hem efter en tur på endurobanan och är så glad över sin leksak.


Fick en fråga idag om att prata med en familj som också förlorat en son....dom hade begravning idag. Känner så med dom, tankarna satte genast igång och fick för ett ögonblick tillbaka samma panikkänsla som när vår Arvid skulle begravas, då trodde vi aldrig att vi skulle få ett fungerande liv igen....saknaden och sorgen är något jag lärt mig leva med.....självklart kommer det fortfarande perioder som är tunga särskilt födelsedagarna, vår grabb skulle varit drygt 3 år nu! Jag har verkligen lärt mig att glädjas åt det som finns här och nu, morgondagen vet vi inget om.

Älskling-din tid hos oss blev för kort, du är saknad hos oss. Varje dag, varje andetag finns du i mitt hjärta min älskade vän vi ska ses igen!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar